Idag är en dag i minnenas tecken känner jag. Skrev några ord till Camino vänner och plötsligt kom allt tillbaka igen. Känner att jag gärna berättar om dessa väldigt speciella veckor i mitt liv. Veckor som jag aldrig kommer att glömma. Och som förändrade mig för alltid.
Hade gått och funderat på vandringen en längre tid. Att det blev El Camino Portuguese costal beror nog mest på att jag verkligen gillar Portugal och Portugiser plus att det fanns en vandring längst kusten och jag älskar havet.

Det var inte för ens jag den 1 September ,2018, satte mig på flyget som jag faktiskt började att förstå. Jag skulle vandra 27mil ensam utan att ha planerat mera än första nattens boende. Hur skulle det bli. Då kom fjärilarna. Att vandra pilgrims leden handlar om att förlita sig till att allt blir bra. Hade jag tillräckligt med tillit?

Första prövning kom redan kl 13.00 när jag landat på Porto flygplats. Det var dags att ta sig in till stan. Visade sig vara lättare sagt än gjort. Försökte få hjälp med att hitta buss. Gick inte sådär jättebra kan jag säga. Fanns många bussar att välja på för det mesta. Men detta var en lördag! En äldre portugisisk man, som inte talade engelska, förstod mitt dilemma. Han visade mig en buss som han och hans fru själva skulle åka med. Så jag tackade och hoppade ombord tillsammans med dem. Hade ingen aning om hur lång tid jag skulle åka innan det var dags att hoppa av. När mannen och hans fru efter ännu en halvtimme skulle kliva av lyckades han med teckenspråk förklara att jag skulle till ändstationen. Om du någon gång ska ta bussen till Porto från flygplatsen så tar det cirka en timme.

Trots att det var September höll den höga temperaturen i sig i Europa som du vet. Väl i Port var det 42 grader. Bussen stannade utanför en kyrka och jag had inte en susning om vilket håll jag skulle gå åt. Gick in på ett cafe och googlade fram en karta. Det blev många steg den första dagen. Hämtade mitt Pilgrims pass i Katedralen. (En bok som man samlar stämplar i två gånger om dagen) För att i slutet på vandringen på sitt Compostela. (Bevis på att du gått pilgrimsleden).


Efter resa, flygförseningar ( två stycken korta), samt stadsvandring i hettan hittade jag äntligen fram till mitt vandrarhem, Bluesocks. Jättefint och fräsht. Hade tänkt gå ner i restaurangen för att få nått att äta. Men när klockan var åtta sov jag redan som ett litet barn.

https://www.bluesockhostels.com/hostel-porto/
Det var allt för idag. Vill du så fortsätter berättelsen med flera härliga bilder kommer snart.