Alla för en, en för alla

Började skriva dystert om covid-19. Men vet du vad. Det får vara nog nu. Inte så att vi inte ska prata om det för det tycker jag. Det är viktigt att ta del av information. Att följa regler. Berätta vad man känner. Men livet har blivit så allvarligt och tungt. Men i dessa tider behöver vi all possitiv kraft vi kan få. Att vissa kärlek. Att skratta högt åt något tillsammans oavsett om det är på en meters avstånd eller via Skype och Messenger. För vilken tur vi har som lever i denna tid. Nu kan vi ringa våra nära och kära via video samtal när det är dags för kaffe. Ha en mysig stund och umgås. Vi kan till och med titta på tv program tillsammans även om vi inte sitter i samma soffa. Det här är en tid som knyter oss samman. Som lär oss att visa respekt till både vän och främling. Ge en hjälpande hand. Bara finnas där.

Att vara permitterad eller av annan anledning inte kunna gå till jobbet är inte roligt för någon. Men helt plötsligt skapas tid för oss att umgås. Det behöver inte kosta något. Ta med familjen ut i skogen. Fyll ryggsäcken med fika. Upptäck på nytt det som flera med mig lekte i skogen när vi va små. Vi gjorde djur av kottar och tändstickor, byggde kojor och gick på upptäcks färd. . I familjer idag kan vi tvingas att vara tillsammans hela tiden. Det är mysigt att umgås men vi vet nog alla att det kan finnas en gräns för hur mycket sällskap vi mäktar med innan det börjar gå oss på nerverna. Så varför inte ta en tur ut i naturen på egen hand om du har möjlighet. En skön plats att landa på. Vandra i lugn takt eller kör en skön Power walk. Eller varför inte hitta en stubbe att sitta på. Slut ögonen och andas långa djupa andetag. Ta in skogens ljud och dofter. Släpp taget om bara för ett ögonblick. Njut av kravlösheten. Låt dina känslor få plats. Låt tårarna komma om dom finns där. Om skrattet finns där låt det bubbla upp . Tillåt dig att känna på det som är och kom ur skogen starkare än när du gick in. Numera finns nämligen forskning på att skogen läker och gör oss gladare i sinnet. Så njut. Det är gratis!

Jag har varit på en märklig plats de sista månaderna precis som många andra. Trötthet och motvilja att göra saker. Men så igår. En helt fantastisk dag på jobbet. Slutade tidigt och skulle vänta på att min fina kollega skulle sluta så vi kunde åka hemåt. Jag har senaste halvåret innan min märkliga period alltid dansat Zumba medans jag väntar på hemgång och redan halvvägs in på dagen började jag att längta Kunde känna hur det pirrade i kroppen och förnimma rytmerna började ta form i mig. Sen var det äntligen dags. När jag efter en stunds dansande tittade upp såg jag det som är på bilden ovan. Måne på en klarblå himmel. Magi. Och plötsligt kom känslorna över mig och tanken på att jag tittar på samma himmel och samma måne som alla andra. Vi är ett. Det blev så tydligt. Jag är här. Någonstans tittar någon ut genom ett fönster i sin karantän och ser samma måne. Vi är ett. Jag dansade. Inte sorgsen utan med en sådan glädje och känsla av att jag kunde ge kraft till de andra som tittade på samma månen som mig. En connection så stark och så mäktig. Tårar som rann längst mina kinder och ett hjärta som klappade så hårt av lycka. En märklig känsla, men inte ovälkommen, bara märklig och överväldigande.

Jag fick en tavla en gång av min pappa, orden passar så bra idag då vi tvingas hitta andra vägar att leva och funger. Så med dom orden önskar jag dig en underbar dag! Var rädd om dig!

Se en möjlighet i varje svårighet

Istället för en svårighet i varje möjlighet

Namaste!