Nog känns det som världen har gått och blivit lite knasig. Eller vad tycker du? Kan du också känna att saker och ting långsamt ändras. Man undrar, eller rättare sagt jag undrar om förändringarna är här för att stanna.
Som exempel, jag lunchade med några vänner idag. På bussen hem reflekterade jag över att jag inte längre känner det konstigt att kramarna uteblir. Visst saknar jag dom. Men det är inte så att jag ”glömmer bort mig” längre. Jag som alltid kramar vare sig det är hej eller hej då. Jag kan till och ha mött en person tidigare på dagen. Men det hindra inte att det blir en ny kram vid nästa möte. Hoppas av hela mitt hjärta att det här inte är så här världen ska se ut. Så mycket närhet som skulle gå om intet. Så många sorge- eller glädjestunder som inte skulle bli mötta med det bästa av allt. Något så enkelt som en kram.
Som du kanske har märkt är det inte mycket aktivitet kring Norimi just nu. Det beror på flera olika saker. Det hela började med att jag blev av med min lokal. Något som verkligen ställde till det för mig då lokalfrågan verkar allt annat än lätt att lösa här. Hade några lovande på gång men verkar som vederbörande helt enkelt glömt bort mig. En annan blev möjlig tack vare min hyresvärd. Inte perfekt men ok.
Mediyoga klasserna hade endast få bokningar per klass vilket innebar att jag var tvungen att ställa in. Det kändes trist men var inte jätteöveraskande med tanke på corona då många avstår från att umgås och träna i grupp. Vilket trots allt är sunt. Även om klasserna givetvis skulle varit mycket mindre för att kunna följa restriktionerna.
På grund av lokalbrist kan jag inte göra behandlingar men jobbar på att lösa det på ett bra sätt.
Men Norimi kommer att finnas kvar ett tag till. Idag har jag även i företaget börjat att skriva en del vilket jag är extra tacksam för just nu. Skrivandet har alltid varit en passion som jag velat ha lite mera tid att utveckla. Ibland får man det man önskar. Men önskar att det inte hade behövts en pandremi för att skapa det utrymme. Man får ta till det gamla uttrycket carpe diem som betyder fånga dagen. Det innebär för mig att inte vänta utan följa mina drömmar. Man vet aldrig hur morgondagen ser ut. Något vi inte minst lärt oss detta galna år.
Så nu tänker jag ta hand om mig själv och se över vad jag behöver. Det är tid för det nu. Men det betyder inte att jag har glömt allt er härliga människor där ute. Jag filar alltid på nya ideer så håll utkik. Du vet väll att du kan prenumerera på hemsidan och följa Norimi på Facebook.
Tills vi hörs igen. Ta hand om dig och dina nära och kära
EvaMay / Norimi
Namaste
Norimi 