Minne och nya äventyr online

Hej! Hoppas att du haft en bra vecka och att solen lyst på dig vart du än befunnit dig. I går kväll skulle jag skriva till dig men… Vid niotiden i morse skulle jag gå på Cafe online. Tänkte att jag ville göra det och sedan berätta för dig. Hemsidan som gör detta möjligt är amerikans. Så jag tog fram sidor på nätet för att räkna ut när det var dags. Men fick mig givetvis ett gott skratt i morse. Startade datorn, ingen där. What !!!!!!! Suckade och tänkte att de flesta ändå spelar in så man kan se senare. Jag hade dock en biljett. Väl på FB sidan ser jag en klocka som räknar ner. Oj nio minuter kvar till start tänker jag och börjar med frenesi fixa kaffe. Sätter mig ner redo. Fixad ifall om att man har kamera på. Vilket man inte behöver i och för sig. Tittar på nedräkningen och inser att det är nio timmar kvar. Så jag får snällt vänta tills ikväll. Men då blir det en fin avslutning på dagen och jag kommer och drömma riktigt sött.

Har du någon gång längtat efter något så att det gör fysiskt ont. Så kan jag känna det nu. Längtar efter mitt vandrings äventyr. Jag blev förälskad i pilgrimsvärlden och saknar den varje dag. Bilden togs av två Irländare som tog en 5 km promenad med mig bara så där. Efter att ha följt mig till bron skulle de vandra tillbaka till sina fruar i Baiona. Som jag längtat till pensionatet Pazo Pias. Efter att ha tillbringat nätterna i sovsalar med allt upp till 30 personer var det himmelskt att få ett eget litet rum. Det liknade visserligen ett enkelt kloster boende men vad spelade det för roll. Jag inhandlade lite god kvällsfika och godis förstås. Sedan lät jag resan jag gjort så långt sjunka in. Tänkte på min fina vän Kirsten Från Amerika som jag tappade bort i Baione. Men under en Camino finns ingen oro. Man möts och man skiljs och ibland möts man igen.

Vad som var lite intressant var att vi hade alla mobiler. Jag har tänkt på det efteråt. Vi använde dom inte för att hålla kontakt. Det finns ett talesätt på pilgrims leden. ”You dont walk the camino, the camino walks you”. Och det är så sant. Allt får bli som det blir. Det finns en mening med det som sker. Det finn en anledning till att man träffar dom man träffar. Oavsett om det är på en pilgrimsvandring eller på Ica. Tre av mina camino vänner träffade jag och tog avsked av flera gånger. Men när vi vandrade in i Santiago de Compostela var två av dom med mig. Men den tredje dök upp dagen efter vår ankomst och vi fick tid tillsammans. En annan man från Polen träffade jag sporadiskt flera gånger. En av de sist dagarna träffades vi igen. Vi gick tillsammans och pratade om livet. Minns inte vad som sades men det var ett djup samtal. Precis som det har en förmåga att bli på Caminon. En hel eftermiddag gick vi tillsammans medans tjejerna försvann i förväg. På ett cafe sa vi adjö. Trodde inte jag skulle få se honom igen. Men ödet ville annorlunda. På en gata i Santiago de Compostela stötte jag på igen. Han var på väg hem. Tåget skulle gå om en timme eller så. Tillsammans med fler pilgrimer som mötts under vägen tog vi en fika på det stora torget bakom katedralen. När det var dags att säga hejdå kramade vi om varandra. Tårarna trillade på oss båda. På bara en eftermiddag hade vi kommit så nära varandra. Jag vet inte vad han heter. Jag vet inte vart han bor. För så är det ibland. Ett kort möte är allt som ska vara. Kanske får jag en dag chansen att berätta för honom hur mycket våran korta tid tillsammans har betytt för mig.

Oj va mycket minnen som kommer farande. Känner du dig lite nere eller har tråkigt. Titta på gamla kort som får dig att le.

Det jag vill komma till egentligen, innan fingrarna fick eget liv på tangenterna var, något helt annat. Har du inte Facebook så rekommenderar jag det på varmaste. Inte för att skriva och gilla andras inlägg . Det behöver du inte alls göra. Men om jag inte hade varit medlem i en FB grupp som handlade om pilgrimsvandring hade jag aldrig blivit inbjuden till kvällens event. Inte vetat om att jag kunde lyssna på personer som berättar om härbärgen och hur dom har det nu i Corona tider. Något som är intressant för mig då jag ger mig iväg så snart min intuition säger att det är dags, att jag vågar.

Det jag gillar med Facebook är följande. Jag kan se vad som händer med de vänner jag valt att ha på min sida. (Här finns numera flera pilgrimsvänner.) Jag kan följa en sida som heter Diskutera Hällefors och få reda på vad som händer på byn och inte minst vart vår fina älgfamilj håller till för tillfället. Det sist nämnda hindrar dock inte att man springer på dom ändå.

(Här kommer åter igen en liten parantes ;-))Igår när jag var ute och gick med lurarna i stannade en bil mig. De ville göra mig uppmärksamma på att mamman och de två kalvarna var i trädgården som jag precis höll på att passera. Det var mörkt och jag kunde inte se dem. Men när jag stannade upp insåg jag att dom stod bara ett kort stenkast från mig och mumsade på ett äppelträd. Jag kunde höra dom tydlig och det blev lite pirrigt då jag inte kunde se om dom iakttog mig beredda till attack eller struntade blankt i min närvaro. Hade jag kollat in FB hade jag vetat att dom fantastisk djuren befann sig där.

Tillbaka till FB.

Man behöver inte vara aktiv alls som man inte vill. Men vill man kan man alltid följa intressanta grupper. Du skapar inställningar som gör att din sida är stängd för allmänheten. Messenger är en annan bra grej. Där kan man prata med sina nära och kära samtidig som man ser varandra. Man kan givetvis endast använda messenger utan Facebook.

Ovan finns en bild på FB evenemang. Det innebär att man kan anmäla sig till virituella turer, träningspass, föreläsningar, meditationer och massor av annat. Är du en person som vill dela med dig av din egen kunskap? Då kan du skapa dina egna evenemang. Själv kommer jag att skapa ett som går av stapeln nästa vecka. Tänkt att det äntligen ska bli en live mediyoga klass. Där kan man anmälas sig. Mer information kommer inom kort på hemsida och FB. Det blir spännande.

För att inte missa vad som händer kan du följa den här bloggen genom att klicka följ Norimi på denna sida. Du kan givetvis även följa min Facebook sida.

Längtar efter att umgås med dig och andra yogisar framöver. Vi kan inte låta den här pandemin stoppa oss. Det finns lösningar på det mesta.

Det blev visst ett långt inlägg. Hoppas du inte tröttnat på halva vägen. Ta väl hand om dig och ha en fin vecka

Stor kram från mig till dig. ❤

Ps Har du något du vill att jag skriver om. Det kan handla om hälsa i allmänhet, yoga, vandring. Jag kan inte allt men jag kan ta reda på. Ge dig tips på länkar osv. Viktigt är att du tänker på att jag inte är någon läkare och inte kan ge dig medicinska råd. Ring då hellre till1177.

Du får även gärna skriva kommentarer till inläggen på bloggen och givetvis på Faceboook. Jag vill gärna höra från dig.